Tid för lite eftertanke
TÄNK vad mycket tid vi lägger ner på att störa oss på/gräma oss över/irritera oss på totalt onödiga saker, i-landsproblem så det ryker om det! Ibland behöver man få lite perspektiv på saker som händer och det har jag bland annat fått på senaste tiden via två bloggar som jag av olika skäl halkat in på. Båda handlar om sjukdom, död och förtvivlan och situationer som kan uppstå i allas våra familjer och som kan drabba VEM som helst! Jordbävningar på Haiti och svältdöd i Afrika i "all ära", men det som känns "närmre" oss gör ondare, det går inte att komma ifrån.
Den ena bloggen är Annas. Hon dog för snart tre veckor sedan, 36 år gammal och med en tvåårig dotter och man, i en mycket aggressiv cancer. Hon har bloggat sig igenom hela sin sjukdomsperiod och man har verkligen KÄNT hennes kamp, ångest, oro, men ändock ständiga hopp. Man har in i det sista hoppats, hoppats HOPPATS att hon ska klara sig, men nu blev det inte så. När jag lördag 13 mars gick in på bloggen och möttes av beskedet att Annas låga slocknat började jag genast gråta ohejdat, det bara kom och smärtan var nästan fysisk. Det var tidigt på morgonen och jag rusade in till K som låg och sov och slängde mig ner på hans arm och lyckades hulka fram "Anna från Billingen är död". För Anna var från Billingsfors. Jag kände henne inte, men jag känner många som kände henne. Det blev nära och man lärde känna Anna via bloggen. All styrka och kärlek till hennes familj!
Den andra bloggen är Malins. Malin är en kompis till en kompis och hon och henns familj bor i Trollhättan. Nära. I januari i år dog hennes ettårige son i cancer han också. Malin skriver naket och utlämnande, man får vara med när Filip lämnar jordelivet. Det gör så ont så man nästan inte kan andas när man läser det... Eftertanke är viktigt Det kan hända VEM som helst – var rädda om varandra!
Måste dock avsluta med ett kul citat, så ni inte BARA gråter när ni lämnar mig – både Anna och Malin lyckas/lyckades hitta glädje mitt i all förtvivlan. Läste följande i en kompis Facebookstatus igår: Bra sås reder sig själv. Så sant som det är sagt! Haha
Anna, du kan ikke legge ut lenker til sånne triste sider.....Satt her på jobben og gikk inn på "Annas side". Og finner meg selv sittende bak disken med tårene trillende nedover kinnene midt i åpningstiden. GUUUUUUUD for en trist, trist,trist side. Eller, man kan jo fokusrere på at hun var så positiv, men i bunn og grunn er den jo bare trist. Uansett, jeg kunne ikke la være å lese, så tårene rant og heldigvis for meg kom det bare en kunde inn..... :)
Ja det är verkligen helt fruktansvärt, men det ÄR ju liksom verkligheten! Det är ju därför det är så himla, himla hemskt, för att man vet att det kan drabba både dig och mig... Tycker dock det är viktigt med eftertanke, att stanna upp och fundera lite över sin egen tillvaro ibland, bli lite mer nöjd och inte allt sträva efter nåt ANNAT... Du ska nog inte läsa Malins blogg Vera, inte du som har en liten... Kram!
Åh vad roligt att du bloggar igen gumman!
Tårarna trillar här, man ska verkligen ta tillvara på livet och varandra!
Måste måste ses snart! saknar Kram
Jaaaa, Maria, det MÅSTE vi verkligen! Saknar massor jag med
Jag har också läst Annas blogg och kan inte sluta tänka på henne och hennes otroligt sorgliga öde. En annan bloggläsare har via Cancerfonden startat en insamling till Annas minne och jag var just inne och gav ett bidrag. Kram!
Har också gjort det Kikan...
